Det ar knappast att dyrka barn nar man fragar dem om deras asikt..

Sanna Rayman gillar inte att barn ska bli tillfragade om hur beslut pavekar dem.
Hon kallar det for barnadyrkan.
Barn ska fa vara barn och slippa ta ansvar, verkar hon tycka.
Bar ska inte dyrkas som om de vore allvetande vasen, skriver hon.
Men vad???
Barn ar val valdigt allvetande om hur de har det - om hur de tycker om skolmiljon - om vad de tycker om sina larare - om sina klasskamrater.
Det handlar inte som Sanna Rayman inisnuerar - att 7 aringar ska ta plats i skolstyrelsen.
17 aringar ar ocksa barn.
Liksom 16 och 15 aringar.
Och ju aldre man blir ju mer ska man ha att saga till om.
Asikter ar inte farliga,
Inte ens om de kommer fran barn.
Det ar inte skolstyrelsen som sitter i klassrummen.
Det ar barnen.
Om skolstyrelser agerar som Sanna Rayman - nu ska ni vara barn och vi vet vad som ar bast for er - sa pumpas det in i barnen ett budskap : era asikter kan ni vanta med tills ni ar myndiga.
Och alla som pratar med barn vet mycket val att de har asikter och kan ha asikter - om saker som ror dem sjalva.
Barn vet konsekvenseran av hur det blir om antalet elevassistenter skars ner.
Mycket battre an skolstyrelsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback