Darfor forlorar Israel mediakriget...

SvD har en forklaring;
"Men den djupare förklaringen, menar Lichfield, är att israelerna ställer fel fråga. Utländska medier vill inte veta ”Vem har rätten på sin sida?” utan ”Hur kommer den här striden att förbättra läget på lång sikt?” Där har Israel aldrig haft något övertygande argument, anser han och pekar på de återkommande krigen som bara gett några månader eller år av lugn."
Det ar ett av skalen.
Andra skal ar att inte slappa in media i Gaza.
De vill inte ha rapporter som motsager de rapporter som israeliska armen vill skicka ut till media via video och sms och rapporter.
Att inte ge journalister utrymme for arbete - att skapa sin egen story - ger en skeptiskt installd media.
Att annat skal ar att de meddelanden som sprakror for IDF och for regeringen - Leibowitch, Regev, och senast BBC hardtalkintervjun med Israels londonambassador Prosor - kanns for upprepade, for inlarda, for bombardiska. Gang pa gang rabblar de upp samma budskap - som ett mantra - om att Hamas borjade, att en halv miljon -eller en kvarts miljon, eller 800 000 israeler lever i standig skrack. De blir svarslosa pa fragan om de 1,5 miljoner palestinier som lever i skrack, och sen kommer de tillbaka till mantrat 'Hamas gommer sig bakom....'
De blir ocksa svarslosa pa fragan om de metoder som anvands nu faktiskt hjalper.
De blir svarslosa pa fraga om varfor media inte far rapportera fritt.
Det ar som om det har saknats mediatraning eller som om mediatranarna har haft for mycket respekt for de som de har tranat och inte vagat ge feedback om att inte luta sig bakat i stolen och se belaten ut nar man pratar om doda civila, att -som i fallet med 30 minuters HardTalk -forsoka skapa en dialog med intervjuaren, och inte rabbla upp en inlard laxa. Det fungerar inte i ett sa langt program.

Ett annat skal ar att tesen "more is better" tycks vara rattesnore tankandes att mottagaren inte kan kolla kallan, eller att mottagaren tror pa det som sags helt utan kritik.
Ett exempel visas i Svds artikel;

"Men kan man lita på vad man ser? En video visar en flygattack den 28 december mot en lastbil som lastas med raketer, hävdar israelerna. Lastbilen förstördes och människorna kring den dödades. Detta var klara bildbevis på att anfallen var berättigade, sade israelerna. Videon lades ut på YouTube med texten ”Grad-raketer lastas på ett Hamas-fordon” och har hittills setts av en halv miljon människor.

Men det visade sig att lastbilen tillhörde Ahmed Sanur, en 55-årig Gazabo, som säger att han och tre av hans söner var på väg att flytta några gastuber och andra saker från hans metallverkstad nära Zamu-torget i Gaza City.

Samma dag hade grannhuset bombats av israelerna och Sanur var rädd att hans verkstad skulle plundras. Detta berättar han för den israeliska människorättsgruppen B’Tselem, som även publicerar en bild på utbrända gastuber."

Ett annat exempel ar det arbete som utfors av mediabevakar organisationen MEMRI (grundad av f d anstalld vid Israels militare underrattelsetjanst). Deras urval av artiklar och program bygger pa att visa pa de varsta tankbara materialet, sedan oversatta felaktigt alltfor ofta men framforallt genom att latsas vara neutrala.

Sa valdigt latt att genomskada.

Sa ska det vinnas mediakrig i fortsattningen sa ar det nog bast att sprakror utsatts for battre traning - larandes sig av misstagen som gors gang pa gang nu.

Men framforallt ar det ju politiken som ska forandras sa att sprakroren har ett battre meddelande att ge.....


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback