Nu vander jag blad...

Ett inkop av en Ipad gor att det ar svarare att blogga har. Ipad och blogg.se ar inte riktigt vanner. Sa eftersom jag for forsta gangen i mitt liv rostat pa Socialdemokraterna sa har jag forstatt att andringar ar mojliga.

Sa darfor ar jag nu
har.

God Jul


Noll reservplan - men en jadra massa tur

Vi kommer att kunna landa men nagot senare, da det snoar i Amstrdam.
Flyger over England - ett vitt land.
Sedan vander planet soderut.
-Vi ska landa i Maastricht.
Planet landar, parkerar langst bort pa flygplatsen.
Folk reser sig upp och borjar plocka ner handbagaget.
-Stopp, ni ska inte av har. Ni ska vanta.
2 timmar inne i kabinen.
En far kliva av. Han skulle till Maastricht.
Sedan tankning.
Sedan avfrostning.
Sedan 20 minuters flyg pa 2000 meters hojd.
1 timmes vantan pa en gate.
Sedan... kaos.
Lang ko till transferdesken.
Som stanger kl 2100.
0 infoirmation. Alla plan installda.
Kanske ett hotellrum, men bara 900 rum ar bokade av KLM.
De tar slut vid 23-tiden. Da har jag 12 personer framfor mig.
Och det var val tur att jag inte fick nagot rum.
En natt bland snarkande medpassagerare.
En iransk dam och jag dricker the och suckar over snarkkonsrten.

Vid 5 ska information ges.
Den ar kort.
-Ni ar for manga har for att vi ska kunna omboka. Ga till den gate dar ett plan gar till er destination och forsok dar.
Ett plan ska till Madrid om 2 timmar.
Gaten oppnar en timme fore....
En stillsam ko forvandlas till en klump framfor gaten med vadjande, skrikande kunder.
Business as usual or KLM.
Planet ar fullbokat men de tror inte alla passagerare kommer att dyka upp for de kan sitta pa nagon annan flygplats och vanta pa att komma ivag.
Barnfamiljer forst.
Helt ok.
Sedan ar det djungelns lag.
Racker fram mitt pass i precis ratt ogonvlick nar den enda personalen som arbetar med bade ombokning och incheckning har sin hand i narheten.
14 A.
Ombord.
Det ar 10 platser kvar pa planet.
Brigitte fran Toulouse men bosatt i Surinam far den sista platsen.
En timme senare ar vi i luften.
Som att vinna pa lotteri.
Andra far vanta i en klump vid gaten. Nasta plan ar 6 timmar senare.
Da ar klumpen storre.
Och kanske ar KLMs beredskap storre.
Eller inte.
I vilket fall ar det sjalvklart att terminalerna maste tommas.
Bagaget kommer dagen efter.
Men Madrid ar underbart.


I morgon Madrid...

9 ar sedan sist.
Dags att ata churros igen.


*****
Men det blev ju inte riktigt sant.
Snostorm. Hela 5 cm sno och alla vidareflyg fran Amsterdam ar installda.
Sa en natt i en KLM lounge. Pa gaterna laggs det ut militarsangar, men har finns det i alla fall mjuka fatoljer.
Men ingen mat.
Bantningsdag.

Rio de la Plata


3 timmar. Forvaning. Jag trodde resan over floden skulle ta en timme. Inte sant. En langsam farja. 3 timmar.

Buquebus. Det later om en leksak.

Solen gar upp. Folk sover. Buquebus bjod pa frukost. En kartong juice och en bulle. Kon ringlade lang. Valdigt lang. Damen med svullna fotter stalled sig tva ganger i kon. Hunger.

Det blixtrar lite har och var. Kameror. Det var 9 fyllda bussar fran Montevideo till Colonia. 2 timmar langs en rak motorvag. En immig buss.

Hay un angel en tu mirada.

Mate, slurp och sug. Det slurpas mate lite har och var. En termos over axeln. Montevideo. Bukarest. Det ar Bukarest over staden. En svunnen charm. Forfallna fonster. Labyrintbutiker.  Bilfonsterputsare med en literflaska ol i bakfickan. Det ar Bukarest.

En dam med lila strumpbyxor och kulmage kommer gaendes med en servett i munnen. Hennes dotter ber mamman prata tydligare. Hon fortsatter prata med servetten Ii munnen. Dottern gar ivag.

Nu kommer solen. Fran Atlanten.  Vattnet ar 5 grader kallare an luften. Det blaser alltid. Fran sydpolen. Och fran Pampas. Sade damen fran turistministeriet.

Hon sluddrade. Hon vinglade. Vacklade fram till mitt bord. –Vad gor du? –Laser en bok och vantar pa mat? – Ska du inte ata?- Jag vantar pa maten.

Jag moter inte hennes blick. Det gar inte. Den flackar. Hon suckar. Vacklar ivag. Tillbaka till Val McDermid.  Och kottbiten. Baby beef. Trakolsgrillad. 58 kilo kott per person och ar. Uruguay.  Sager damen fran turistministeriet.

Har man 100 i Argentina sa lever man som om man hade 150. I Uruguay lever man som om man hade 50, fast man har 100. Det ar skillnaden.  Latinamerikas mest  jamlika land. Sager damen fran turistministeriet.

Casinot i Carrasco rustas upp. Det ar pa tiden. Det ar mer som behover rustas upp i Montevideo. Utom Pocitos. Dar har skyskrapor tagit over stranden. Overallt. Utom pa ett stalle. Dar bor en 90aring som vagrar salja sitt tvavaningshus. Grannen fick 9 miljoner dollar. Det vill inte 90 aringen ha. Han vill ha kvar sitt hus.

Skoputsning. Tango. Han gnider sin sko mot hennes ben. Tango handlar om att mannen ska hindra kvinnan fran att korsa benen. Han skjuter in sin nyputsade sko mot insidan av hennes vrist. Hon kastar upp sitt vanstra ben. Klacken viner genom luften. Farligt nara borden narmast scenen.

Tittar pa stekplattan. Nagot vitt. Kyckling, foreslar nagon. Halskortlar, konstaterar grillexperten.  Oxsvans, sager en annan. Lever, nickar alla vid bordet. Da skjuter Georgina undan sin tallrik.  Hon ska vanta in biffen. Det maste komma en biff, tror hon. Det kommer biffar. Blodiga. Georgina tar en bit brod istallet.

Att en flod kan vara sa bred. Nu skymtar Buenos Aires skyskrapor. Efter en timme och 10 minuter pa floden.  Ta av de hogklackade skorna om ni ska anvanda livbatarna, upprepas meddelandet gang pa gang.

Jag vill se en delfin. Eller atminstone en val. Men det enda jag ser ar damen med de lila strumpbyxorna. Hon har atit upp sin smorgas. Hon har ramlat ner over sin stol.  Sover med sma fnysljud. Utan servett I munnen. Hade hon den kvar sa skulle den vifta i takt med fnysljuden.

Passkontroll. Forst Uruguay. Det gar fort. Stampel. Pang. Pang. Bredvid henne sitter Argentina. Han granskar varje tecken. Rattar till min 4a. Stamplar forsiktigt. Som om stampeln vore av agg.

 


Tillbaka i Lima

En gra smet over staden

2500 meter

upp.
huvudvark dag 1.
Standardvark vid ankomst till hoga hojder.
Men efter fet frukost ar allt battre.
Bogota.

Langt...

.. och lange.
I morgon till Bogota. 10 dagar.
Hem en natt.
Buenos Aires och Montevideo 8 dagar.

Pallas - 3e kvarteret pa Cajamarcagatan

Lordag formiddag.
Keramik pa gang.
Vindrickande huvudnickare pa gang.
Och en finsk familj.
Och en borska.
Och Dedalo-tanten med barnbarn.

Ocn en massa keramik.

Palsar i kyrkan

Fullt i La Resurreccion. Palsar. Nyfriserat. Kollegor som sminkat sig till oigenkannelighet. Brollop.
Det knabojs och det bes och det rabblas upp boner.
Det fylls bordet pa svajig grasmatta och det dricks whisky. Massor av whisky. For att halla mig vaken.
17 timmars flygning fran Stockholm strax innan.
Nattur med taxi fran La Molina till Barranco. sover hela vagen. Kommer hem i alla fall.

De ar pa vag till Himalaya

Varmt kladda.
Grovskodda.
Bergsvandrarna i storstaden.
Men de kliver av i Vreten.

315 misstankta knarksmugglare

Ett tips.
Knark pa
KL744 fran Lima.
-Vi kan inte koppla in oss till gaten p g a ett tekniskt fel, sager dom forst.
Sedan hander inget.
Sedan ser jag  poliser, en ambulans. Poliser - poliser - poliser runt planet.
Overallt.
Det ar inte en drasig gatedorr.
-De misstanker knark pa planet, sager sedan stewarden.
Och sa tar det 5 timmar.
Buss.
-Sitt och vanta.
Vantar. Vatten och sota kakor.
-Alla barn och alla mentally injured kan ga fore kon.
Alla ar vid det laget mentally injured.
Vantar.
Star i ko.
Skriver upp namn och adress i ett block.
Vantar.
-Sitt ner.
Vantar en stund till.
5 timmar totalt.
Sedan gar korken ur det hela.
Alla slapps fria och springer ut pa Schiphol.
Ombokning till ett plan som gar om 20 minuter. Rusning.
Passkontroll. Sakerhetskontroll.
Rusning.
Svettig.

De hittade inget knark.

Jag tror han har rymt...


Keiths svans formorkar skyarna...

.. over Panama.

Det blaser och dundrar.
Multiplaza. Sushi och punktmarkerande expediter.

I museets dunkla vran

MAP. Cuzco.
Ett museum for precolombiansk konst.
Ett stilla strosande runt - anda tills jag kommer in i rummet med keramik frna Mochicakulturen
Ler forst.
Skrattar sen.
Humor for 1000 ar sedan.
Stor humor.


Tillbaka fran de bla bergen


For det ar bergen.
Ruinerna ar val ok.

Helt ok egentligen.
Men det ar bergen.
Det ar dom jag tittar pa.
Lange.
Utom for det obligatoriska fotot.

Svindelblund.

Nicaragua....

Tillbaka till kott, kyckling, tortillas med salsa jalapena.
Chilistarkt gott.
Managua ar sa valdigt platt - sa langt att ga mellan husen.
Jordbavningsstad dar valdigt fa hoghus far plats.
Men jag sover bra har.
Sa dar tungt och bra och med bara ett oga oppet sa dar vid 5tiden i gryningen.

En filmdag...

12 timmar framfor en tv med en yllehalsduk runt en hals som leder upp till en snorvlande nasa.
Lima's vinter ar ond mot folks halsar.

Tillbaka

Lima.
En sol.
Kan det vara slutet av vintern?

Men ar det inte ytterligare en megafon?

... tycks en del politiker och partier tro om Twitter/Facebook/bloggar etc.
SvD har granskat vilka politiker som forstar att social medier ar till for en dialog och for att lyssna och lara och resonera. Tyvarr har dom inte granskat vilka man kan  tukta till lite och be dom inse att folk  far ont i oronen av skrikiga megafoner.
Haromdagen forsokte Niki pa folkpartiet hurra for Bjorklunds sommartal i Marsstrand  pa Twitter - men pa ett valdigt cheerleader-massigt satt, raderandes det som inte passade in. Sadant genomskadas direkt.
Nar Twitter inte blir ett utbyte utan propaganda sa funkar det inte.... Da handlar det bara om att fa ut ett budskap.
Den trio som SvD listar hogst - Federley, Hagglund och Schyman - de karakteriseras alla 3 av formagan att kunna skratta at sig sjalva.. och vara nyfikna..
Det ar nog de egenskaperna som behovs om man som politiker ska ge sig in pa sociala medier.


Tidigare inlägg