Balansgang....
...mellan ett kontrollsystem som granskar alla familjer eller ett system som bara agnar sig at de som fallit igenom skyddsnatet?
Sanna Rayman fragar hur man ska undvika att barn vaxer upp i liknande forhallanden som den i Uppsala utan att omgivningen och myndgiheter reagerar.
Och konstaterar att pappan i fallet verkade vara sa slug sa han hade sakert klarat sig igenom ett kontrollsystem dar han skulle fa redovisa bevis for att barnen gick i skola utomlands.
Det finns inget enkelt svar.
Det finns en hel rad myndigheter och privatpersoner som har haft en del av informationen men inte gatt vidare med den till socialtjansten.
Bostadsbolaget - husvarden - grannarna - skolkontoret - forsakringskassan - kanske nagon i sjukvarden har val haft nagon sorts insyn - oman liten - i familjens tillstand men inte gatt vidare tills grannarna reagerade.
Jag tror det ar bra att media skriver om detta - och om den upprordhet som uppstar. Det kan finnas nagon fler i samma situation - och att se att det ar ett massivt motstand mot att acceptera att barn vaxer upp sa kan fa andra i samma situation att vaga ta klivet ur det och gora en polisanmalan.
Men jag tror ocksa att det inte gar att fortsatta rusta ner elevvardspersonal i skolan, socialtjanstpersonal och kvarterspolissystem.
Jag tror ocksa att bostadsvardar, fastighetsskotare behover utbildas i vad gora om de misstanker nagot.
Och till slut - se till att barn far all den kunskap de behover for att veta vad som ar ratt och vad som ar at helvete i den uppfostran de far.
DN skriver senare om Kerstin Wigzells utredning som ger forslag pa forandringar som ska forbattra samhallets insatser for barn.
Egen socialsekreterare - med namn - som minst 4 ganger per ar besoker barn i familjehem.
Oj. Jag trodde redan att det var praxis.
Men det ar bra att det gors tydligt att det inte bara ar familjehemmet som har en kontakt pa socialtjansten utan att det framforallt ar barnet som har det.
Ocksa.
Familjehemmet behover utbildning och stod.
Barnet behover en sakerhetsventil om nagot skulle ga galet.
Det som framforallt ar bra med utredningsflrslaget ar att barn ska kunna ha kontakt med socialtjansten utan foraldrars medgivande - trots att skal for LVU inte finns.
Det ar bra.
Men det blir inte bra om det anvands for att skapa familjehemligheter.
Det maste anvandas sparsamt och hela tiden med syfte att sa fort det nagonsin gar - involvera resten av familjen.
Det ar ju dar barnet bor och det ar ju dar som forandringar ska ske.
Men - det hjalper ju inte med lagar om de inte tillampas - eller om folk som borde kanna till lagarna ar okunniga om dom.
En 13 arig flicka som gor abort dar sjukvarden samarbetar med styvpappan (for ovrigt den som utsatt flcikan for overgrepp) men inte med vardnadshavaren - mamman - tyder ju pa en valdig okunskap.
En lag - hur bra den an ar - kan inte astadkomma mycket om folk inte foljer lagen.
Sanna Rayman fragar hur man ska undvika att barn vaxer upp i liknande forhallanden som den i Uppsala utan att omgivningen och myndgiheter reagerar.
Och konstaterar att pappan i fallet verkade vara sa slug sa han hade sakert klarat sig igenom ett kontrollsystem dar han skulle fa redovisa bevis for att barnen gick i skola utomlands.
Det finns inget enkelt svar.
Det finns en hel rad myndigheter och privatpersoner som har haft en del av informationen men inte gatt vidare med den till socialtjansten.
Bostadsbolaget - husvarden - grannarna - skolkontoret - forsakringskassan - kanske nagon i sjukvarden har val haft nagon sorts insyn - oman liten - i familjens tillstand men inte gatt vidare tills grannarna reagerade.
Jag tror det ar bra att media skriver om detta - och om den upprordhet som uppstar. Det kan finnas nagon fler i samma situation - och att se att det ar ett massivt motstand mot att acceptera att barn vaxer upp sa kan fa andra i samma situation att vaga ta klivet ur det och gora en polisanmalan.
Men jag tror ocksa att det inte gar att fortsatta rusta ner elevvardspersonal i skolan, socialtjanstpersonal och kvarterspolissystem.
Jag tror ocksa att bostadsvardar, fastighetsskotare behover utbildas i vad gora om de misstanker nagot.
Och till slut - se till att barn far all den kunskap de behover for att veta vad som ar ratt och vad som ar at helvete i den uppfostran de far.
DN skriver senare om Kerstin Wigzells utredning som ger forslag pa forandringar som ska forbattra samhallets insatser for barn.
Egen socialsekreterare - med namn - som minst 4 ganger per ar besoker barn i familjehem.
Oj. Jag trodde redan att det var praxis.
Men det ar bra att det gors tydligt att det inte bara ar familjehemmet som har en kontakt pa socialtjansten utan att det framforallt ar barnet som har det.
Ocksa.
Familjehemmet behover utbildning och stod.
Barnet behover en sakerhetsventil om nagot skulle ga galet.
Det som framforallt ar bra med utredningsflrslaget ar att barn ska kunna ha kontakt med socialtjansten utan foraldrars medgivande - trots att skal for LVU inte finns.
Det ar bra.
Men det blir inte bra om det anvands for att skapa familjehemligheter.
Det maste anvandas sparsamt och hela tiden med syfte att sa fort det nagonsin gar - involvera resten av familjen.
Det ar ju dar barnet bor och det ar ju dar som forandringar ska ske.
Men - det hjalper ju inte med lagar om de inte tillampas - eller om folk som borde kanna till lagarna ar okunniga om dom.
En 13 arig flicka som gor abort dar sjukvarden samarbetar med styvpappan (for ovrigt den som utsatt flcikan for overgrepp) men inte med vardnadshavaren - mamman - tyder ju pa en valdig okunskap.
En lag - hur bra den an ar - kan inte astadkomma mycket om folk inte foljer lagen.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
