Ett hopp...

...finns for svensk psykiatri kan lara sig av metoder som de som kuratorn i artikeln anvander.
Ett hopp om mer dialog.
Ett hopp om mindre teknik.
Det kanske rent av gar att tillampa de metoder som anvands med somaliska kvinnor - det vill saga ga folk till motes sa att de verkligen uppstar ett riktigt samtal, en dialog mellan behandlare och patient - ocksa pa 'svenska' patienter.
En metod som man tror pa ar mer effektiv an en metod som man inte forstar.

"För Helena Persson är kulturformuleringen ett sätt att lyfta mer komplexa frågor – som inte är så enkla med svenska patienter heller, som hon säger och ­erkänner att ”det ibland finns metoder som passar så illa att man skäms”. Som mallarna för olika mätinstrument. En neuropsykiatrisk utredning fungerar till exempel inte med tolk eller om någon är analfabet."

Att se ett mote som nagoit spannande.
Som nagot som man kan lara sig av.
Inte enbart som ett 'finn fem fel pa patienten'-mote.
Hoppfullt.

"– Till slut kommer man till att i alla fall ställa sina frågor och tycka att mötet är spännande, ­säger Helena Persson och berättar hur det kan gå till: ”Nu kanske jag verkar jättedum, men jag förstår inte och jag försöker ­begripa: Hur skulle du ha gjort hemma? Vad skulle du ha kallat ditt illamående? Hur har dina anhöriga reagerat? Vad kan vi göra?”

Nu blev jag glad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: