guero

Förvånade ansikten på jobbet.
En regering utsedd? Varför denna brådska när de ändå skulle mötas på fredag och nu när bade Afrikanska Uniones ordförande och de afrikanska 4 ex presidenterna har kommit för att hjälpa till.
Men både Kibaki och Kalonzo har väl bråttom.
Fast Kalonzo antyder att eftersom bara halva regeringen är tillsatt så finns det utrymme för förhandlingar.
Och de satt ju alla i samma regering en gång. Fram till 2005.
Det är riktigt svårt att hänga med i svängarna kring partier och dess ledare och koalitioner och uppbrott och förhandlingar och återföreningar.
Daily Nation gör ett försök.
Nu är det bara Odinga som inte ryms i boet från 2005.

I övrigt börjar det bli business as usual.
Bara att priserna har gått upp.
Och att dieseln är slut i Juba.
Och det inte går transporter till sodra Sudan.

Men såren i västra Kenya kommer att ta lång tid att läka.
Om de går att läka.
Att bo nära varandra - kalenjin och kikuyu - verkar idag omöjligt.
Samtidigt berättar folk att de är de unga männen som har anfallit och jagat.
De äldre har inte gjort det.
De känner varandra som grannar sedan åratal.
Men de unga männen vill något annat. De vill roffa åt sig det som tillhört grannen som är av en annan stam.
En kollega berättar om sin far och styvfar, kikuyus, som bägge har skador.
Fadern i benet.
Svärfadern i nacken.
Av pilar som de blivit beskjutna med.
Det är bara att vara tacksam över att detta inte är som i södra Sudan eller i Somalia, där det råder överskott på handledvapen.
Om de unga männen hade varit beväpnade med annat än pilbågarm pangas eller käppar - så hade allt kunnat vara värre.
Mycket värre.
Fast det redan är en nationell katastrof.

Trackback-URL för detta inlägg: