guero

Nybliven latinamerikan

Men vad är skillnaden?

Jag tycker bilden i SvD säger allt. Jag hade blivit helt orimligt pissrädd! Hur kan man begära att någon ska kunna agera rationellt i en sådan situation, dessutom efter en lång tids trakasserier? Hade jag stått där, med min älskade fru och min son inne i huset så hade jag skjutit på allt som rörde ett finger, även efter att de fallit. Om man säger något annat förstår man inte vad som händer en man den dag han blir förälder.

att ladda om och skjuta ett skott till mot en som ligger ar inte nodvarn.

tank efter,,, dom gangerdu har varit pissradd.. hur har du agerat? har du letat efter vapen da?

Hej Hans,säg det till den 19 åringen kille som har varit skit rädd för dom där idioter i många år,någonstans finns en gräns för allt,jag skulle göra samma sak för mina barn,min familj över huvudtaget och att vara piss rädd beror alltid på omständigheterna och personer i fallet och i denna fall var samma idioter om och om igen så gränsen blev överskridit plus....nödvärn?? nej nödvändigt JA!! om man tar dom typ av fall,ungdomar som mobar och trakaserar andra från den främsta sradiet,skolor,familjer etc.....den här skulle aldrig inträffa,men vara samhället är mycket upptaget med en massa andra skit så...vi kan inte se det som händer närmst oss.

ett skott i luften hade kanske rackt?

Om det bara var en som låg skulle jag givetvis inte skjuta, men med ett okänt antal till i buskarna är inte faran över. Det måste också varit omöjligt att veta om det fanns de som hade tyngre beväpning än påkar.

Du uttrycker dig som om du tror att din hjärna skulle fungera i en sådan situation Hans.

Jag kan lova dig! Det gör den inte!

Att begära någon slags Jesusbeteende är verkligen orimligt. Det är ju rena krigssituationen för honom, utan något stöd från samhället i övrigt. Han hade bara sig själv och han gjorde det enda rätta.

Det låter som du aldrig mött ondska. Det finns människor som låter sig ledas av ren ondska. Dessa ungdomar gjorde det. Iallafall ledarna. Om han inte skjutit dem hade de satt sina hot i verket. Ingen av dem hade kunnat backa ur det. Den inbördes prestigen hade hindrat dem från att dra sig ur även om t o m alla hade ångrat sig.

Han hade att välja mellan att skjuta eller se sin familj förnedrad och misshandlad.

vagmarkeringspinnar. o vedtran.
inte pakar.

"rena krigssituationen"??
du verkar aldrig he befunnit dig i en krigssituation.

han hade fler val.
ett skott.
inte fyra.
en skadad kille.. da sprang de andra till skogs.
han hade kunnat valja att sluta skjuta.
efter bade forsta, andra och tredje skottet.

Nej, det har du helt rätt i, jag har aldrig befunnit mig i en krigssituation och det har nog inte han heller.

Om du är van att befinna dig i strid har jag förståelse för att du kan fortsätta tänka i en sådan situation.

Men de allra flesta svenskar har aldrig befunnit sig i verklig strid. Övningar är givetvis något helt annat. Det är och förblir lekar.

Det är just det som är poängen. När han ser de här människorna komma upp mot huset ser han säkert lika lite som jag gjorde exakt vad de håller i händerna. Han ser vapen och han blir livrädd.

I det ögonblicket är det rimligt att han inte längre kan tänka. Jag säger bara att min hjärna skulle upphöra att fungera. Förmodligen skulle flertalet svenskars hjärnor upphöra att fungera.

Om du nu är van att vara i strid, så kanske du skulle ha haft nytta av det, men de allra flesta svenskar har inte någon som helst vana av att befinna sig i strid.

Det är förmodligen också därför som förståelsen för honom är så stark. De flesta känner att de själva inte skulle klarat det bättre.

per.. du har val noterat att den bild i SvD som sager dig allt.. ar en.... eehh. .arrangerad bild?

mne per,, du ser ju pakar fast du inte var dar.. anda har du last om vedtran och vagmarkeringskappar.. anda ser du pakar... Varfor?

Visst är bilden arrangerad, men man får väl anta att den konstruerats för att ge en så korrekt bild som möjligt av situationen?

Sagt mig allt? Som du säkert förstår har jag följt det här som så många andra under en tid nu.

Påkar, vedträn eller bambukäppar, är det väldigt viktigt? Sex personer med tillhyggen rör sig upp mot huset. En vuxen man kan svårligen hålla två femtonåringar stången. Tre skulle lätt övermanna honom, även utan tillhyggen.

Om han inte är en riktig stridsrambo förstås, de flesta är inte det.

Dessa personer har under lång tid hotad pojken och de hade ju annonserat sin ankomst, sagt saker som: ?De skulle rövknulla sönder mig och döda mig? slut citat.

De bor vad jag förstår mitt ute i skogen, inga grannar, inga som ser.

Som jag redan sagt är det svårt att tänka sig att ungdomarna skulle kunna backat om de fått övertaget. Gruppmentalitet fungerar ju tyvärr så. Om de skulle rövknullat honom? Är det din nästa fråga? Är det viktigt? De skulle säkert bankat skiten ur honom och resten av familjen. Kanske hade någon i familjen dött istället. Som du säkert vet räcker det med sparkar för att döda en människa.

Jag vapenvägrade en gång i en grå forntid och jag skulle aldrig ställa upp på oprovocerad aggression. Innan muren föll, vilket för de flesta var något helt otänkbart, så föreföll allt försvar också rent löjligt mot sådana enorma övermakter. Idag skulle jag ha svårt att lika styvnackat hävda att jag aldrig skulle kunna ta till vapen som jag gjorde då. Efter att pojken föddes har min världsbild vänts uppochner. Idealism har fått ge vika för en mera jordnära inställning.

Ensam i skogen, med mina allra käraste i huset bakom mig. Jag skulle skjutit på allt som rörde sig, i förtvivlan och blint raseri över det som just höll på att hända min familj och som bara inte får hända.

Per Svensson, vi har tyvärr erfarenheter av livshotande attacker och som jag upplever det är det du som är närmast verkligheten. I alla fall om vi talar om en i krigföring helt outbildad person.

Det svenska rättssystemet kräver att du beter dig som en helig guru, så är det. Den som uppsåtligen attackerar dig i akt och syfte att skada eller döda dig blir brottsoffer i den stund du försvarar dig, så är det.

Jag kan inte annat än glädjas åt att en och annan svensk, trots den utbredda illusionen av skyddad verkstad, ändå tycks ana hur verkligheten fungerar.

jo det ar viktigt att en vagmarkeringspinne blir till en pak, for det sager hur du bygger upp en bild framfor dig om vad for hot som finns framfor dig.
andra har skrivit att det var ett 20tal ungdomar nar det var 6 stycken.
Det visar hur folks fantasi bygger upp en bild som ar sa pass mycket mer hotfull att de till och med forsvarar och hyllar att skjuta ihjal en liggande - alt knastaende person som redan ar skottskadad och inte utgor nagot hot langre.

Intressant det här med hur man reagarar i krissituation. En gång när jag var i 12-13 års åldern så var jag ute på promenad med ett yngre barn och min syster på järnvägen. Kanterna stupade rätt ner - men det var inte ofta det gick tåg här. Plötstligt hörde vi att det kom ett tåg - och jag och min syster kastade oss handlöst ner. Jag tittade upp igen, och konstaterade att barnet (ca 6 år) gråtande stod kvar. Min nästa minnesbild är att det gör ont i knät och barnet ligger under mig. Jag har alltså kastat mig upp och dragit ner henne. Jag agerade helt på autopilot.

Jag vet inte hur jag skulle reagerat om min familj hade varit i fara - jag skulle nog vilka skjuta vilt, men jag har 1) Inga vapen 2) Ingen aning om hur man skulle hantera dem om jag haft dem. Jag hade nog ev kastat mig ut och försökt slå dem blodiga - det sägs att mammor kan lyfta bilar om barnen ligger under dem, har en gammal klasskompis mamma som faktiskt bevisade det en gång. Poängen med det hela är att säg att jag är i panik situation, då skulle jag nog kunna agera väldigt kallt och göra det som måste göras. Undanröja faran. Det hade nog inte varit vad mitt medvetna jag skulle gjort - men om instinkten tar över och jag kan ladda om - troligen skulle jag göra det.

ladda om och skjuta en som redan ar skadad? ar det skyddsinstinkt?