Ett liv utanfor muren?

Det ar som om fangar inte skulle ha familjer.
Det ar som om nagon har glomt bort att rakna.
Eller fraga.
Det ar som om nagon som planerade fangelsebyggnader inte tankte pa att barn ska besoka sina foraldrar.
Det ar som om en fange skulle ha tappat ratten till att vara foralder.
Ingen statistik finns.
Den statistiken borde vara enkel att samla.
-har du barn? (klicka i en ruta).
Men den finns inte.
2008.
Fast den borde ha funnits.
Sedan 2007.
Statistiken.

Varfor? Vad ar det som gor att en fange ses som en manniska utan ett liv utanfor muren?
Vad ar det som gor att man tror att barn inte vill veta av sina kriminella foraldrar?

Varfor inte stalla fragan vilka vill du ha kontakt med under den tid du ar fange pa detta fangelse?
Vilka vill du ha hjalp med att aterfa kontakten med nar du sitter pa detta fangelse?
Tid maste ju finns.
Tid att prata och lyssna och reda ut och planera.
Mycket tid.
Om man vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: