Vem bestammer hur ett lyckligt liv ska vara?
Forsta tanken: den vars varld krossas nar allt inte blir som man hoppats pa.
Men sen.... varfor ar drommen om varlden sa viktig?
Varfor inte ha en drom - och en "om inte drommen slar in - drom" och en kvartsdrom och en tiondelsdrom?
Sjalvklart ska man sikta hogt, dromma, men livet bygger mer pa det man kan gora - inte pa det man vill gora.
Drommar gar att vakan upp ur.
Utan att ramla ur sangen.
For 15 ar sen.
Ett samtal med Fortunata i Kigoma.
-"Varfor ager inte tanzanier restauranger, hotell, affarer? Varfor ags allt av indier?"
-"Du forstar, nar vi har pengar har vi fest. Vi ater, dansar ler, bjuder varandra. Vi sparar inte pa hog. Darfor ar vi inte rika pa pengar, men pa minnen. Darfor kan vi inte investera i buriker och restauranger. Men du, nar sag du en indisk butilksagare le senast?"
Fortunata ar lycklig av sina vanner.
Den indiske butiksagaren kanske ar lycklig av att ha en fylld kassaapprat.
Jag vet inte.
Han hade inte tid att prata.
Han var fullt upptagen med affarer.
Men vad hade hant Fortunata om inte hennes vanner hade kommit pa hennes middagsbjudning?
Hade hon gatt till psykmottagningen?
Eller hade hon tankt ut en annan meny? Eller sokt nya vanner?
Den indiske butiksagaren, hade han gatt till psykmottagningen om kassaapparaten vore tom?
Eller hade han oppnat en ny butik i en annan stad med farre butiker?
Jag vet inte.
Jag bara undrar varfor en psykmottagning ska vara till tjanst for vanliga livskriser - sadant som nastan alla nagon gang i livet drabbas av.
Ingar det i ens fasad att man inte kan resonera med slakt och vanner om nar man blir besviken for att ens drom inte uppfylls?
Alla behover en spegel.
En spegel som svarar, som lyssnar, som staller fragor.
Men alla behover inte en spegel i vit rock och receptblock.
Alla behover en drom.
Men ocksa en "om inte den drommen slar in sa...." drom.
Ocksa.
Men sen.... varfor ar drommen om varlden sa viktig?
Varfor inte ha en drom - och en "om inte drommen slar in - drom" och en kvartsdrom och en tiondelsdrom?
Sjalvklart ska man sikta hogt, dromma, men livet bygger mer pa det man kan gora - inte pa det man vill gora.
Drommar gar att vakan upp ur.
Utan att ramla ur sangen.
For 15 ar sen.
Ett samtal med Fortunata i Kigoma.
-"Varfor ager inte tanzanier restauranger, hotell, affarer? Varfor ags allt av indier?"
-"Du forstar, nar vi har pengar har vi fest. Vi ater, dansar ler, bjuder varandra. Vi sparar inte pa hog. Darfor ar vi inte rika pa pengar, men pa minnen. Darfor kan vi inte investera i buriker och restauranger. Men du, nar sag du en indisk butilksagare le senast?"
Fortunata ar lycklig av sina vanner.
Den indiske butiksagaren kanske ar lycklig av att ha en fylld kassaapprat.
Jag vet inte.
Han hade inte tid att prata.
Han var fullt upptagen med affarer.
Men vad hade hant Fortunata om inte hennes vanner hade kommit pa hennes middagsbjudning?
Hade hon gatt till psykmottagningen?
Eller hade hon tankt ut en annan meny? Eller sokt nya vanner?
Den indiske butiksagaren, hade han gatt till psykmottagningen om kassaapparaten vore tom?
Eller hade han oppnat en ny butik i en annan stad med farre butiker?
Jag vet inte.
Jag bara undrar varfor en psykmottagning ska vara till tjanst for vanliga livskriser - sadant som nastan alla nagon gang i livet drabbas av.
Ingar det i ens fasad att man inte kan resonera med slakt och vanner om nar man blir besviken for att ens drom inte uppfylls?
Alla behover en spegel.
En spegel som svarar, som lyssnar, som staller fragor.
Men alla behover inte en spegel i vit rock och receptblock.
Alla behover en drom.
Men ocksa en "om inte den drommen slar in sa...." drom.
Ocksa.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
