Känslan av att ha fyllt 50
"Olkamangi zigenare Olga,barnen ropa mangi(pengar)"
hittar jag på en länk som Pelle skickar.
Festen är över.
Eller inte.
Det finns mat på balkongen.
Det finns champagne i kylen.
Marianne snarkar i en soffa.
Kia och Peter sover med öppet fönster.
Jubrick är vaken och glad för sällskap.
De sista gästerna gick vid 5.
Den sista sången ekade i trapphallen.
Vietnam, vietnam, ditt folk visar vägen fram....
Annars var det Lina Sandells Svarta Sara som succeade mest.
Mina systrar hade nyfärgat hår.
Maria citerade både Boye och en okänd tornedalspoet.
-"Hur känns det nu?"
-"Roligt att se er alla - det är känslan"
Men frågan handlade om känslan av att vara en dag äldre.
Nu känner jag efter.
Känslan.
Den finns någonstans.
Någonstans i att ha mött så många människor som jag har mött och sen inte mött på länge.
Den känslan av att det går att skiljas åt men ändå mötas.
Och blanda dom.
I en coctailmix.
Av färger.
Av leenden.
Av minnen.
Och lite skam.
Av att inte ha setts på så länge.
En del hade inte sett varandra på 30 år.
Nu har de gjort det.
Åh, va skoj med bilder och stort plus för att du lyckats få systrarna på bild! Kul med andra kända ansikten också. Har just fått höra om en VÄLDIGT lyckad fest, hade varit skoj att vara där, men vi kommer på 60-årskalaset!
Många grattis från oss också!
jag tror bagge hade fargat haret.
Tack Hans,(och Kia och Peter) för en fantastiskt trevlig fest. Det var varmt och vänligt, roligt och .... gott!
Och kul att ha hittat till din blogg Hans, det är första bloggen som jag är inne på och ska nu undersöka hur den här världen fungerar.
Lycklig resa till Sudan och fastän det är ett högtidligt ord så önskar jag dig välsignelse i ett arbete som väldigt få människor vågar sig på. Men Du gör det!
Kram
Christina
Tack, tack, tack Hans! Väldigt rolig fest och vi ses snart härhemma i solen!
Abi
hej Abi!
jag ar har nu.
i solen.
