Vi satt vid ett fönster i Ramallah....
..en kvall.
Milsvid utsikt..
Mot havet.
Over kullarna.
En mur.
Men det gick att se over muren.
Mot havet.
-"What could the israelis do to prove that they are one inch - just one inch - closer to peace?"
-"Nothing. Nothing. They can not do anything, because they don't want to.."
-"But just a millimeter then??"
-"No. they will not do that. They want us to move.."
Vi sitter tysta istallet och ser ut over kullarna mot havet.
Ett hav han inte kan besoka.
Tre dagar senare.
Fyra timmar i en sakerhetskontroll pa Ben Gurion flygplatsen.
Mitt brott.
Fem dagar i Ramallah.
En dag i Jenin.
Mitt straff.
Fyra timmars vantan i en sakerhetskontroll.
Mitt bagage plockas ur vaskan.
Mina agodelar kommenteras.
Min anteckningsbok kopieras.
Pa planet.
Dam vid satet bredvid:
-"So you have been visiting the historic places?"
-"Yes, I guess there is a lot of history in Ramallah and Jenin."
Hon tystnar.
En stund.
En kort stund.
-"But you know that the mothers on that side are happy when their children die! They are not like us. They get happy because then their children will be martyrs and get to paradise. That is what they think!"
-"I think you are terribly wrong. Mothers nowhere are happy when their children die...."
Resten av resan ar det tyst.
Göran Rosenberg.
Visa tankar.
Kloka ord.
Hur ska den som har ansiktet under en stovel ta ett forsta steg for att den som trampar ska lyfta pa stoveln?
Genom att ge upp?
Kommentarer
Postat av: Ryan
Sorgligt. Trots det fylls jag av avundsjuka när du skrev om hur du satt i Ramallah och bara beundrade solnedgången..Fasen, vill också dit!
Postat av: hans
men det dar hande for tre ar sen. jag har inte varit tillbaka sen dess. tyvarr.
Postat av: hans
ps.. tyvarr kan jag inte lasa kommentarerna i din blogg .. annu. blogspot ar sparrat har. men jag flyttar nasta vecka. da.
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
