Vad annat att vänta sig från en ....
Gustav V:s lyckoonskning till Hitler ar nagot som Sverige tiger om, liksom nomineringen till Nobels fredspris av en sosseriksdagsman 1939 och istallet matas vi versionen om "vi teg och vi led men vi gillade inte nazzarna.,.".
Inte sant.
Nog om skammen.
Den finns dar.
Alltid.
Men att denna nazzeslickeri skulle leda till att svenskar ar motstandare till EU?
Dar missar nog professorn nat.
Motstandet ar ju stort i Storbritannien.
Valdigt stort.
Och de var ju inte direkt nazzevaenliga.
Hmm, om kungens "stollighet" ska förklaras med att han inte var demokratiskt vald - hur ska då den demokratiskt valde riksdagsmannens "stollighet" förklaras? Ditt inlägg bevisar kanske att man ska akta sig för att vara ironisk, eftervärlden tror att man har menat allvar. Den som läst Brandts motivering inser snabbt att förslaget inte var allvarligt menat.
hur vet du det? din fantasi?
Nej, bättre upp. Motiveringen finns tryckt i en av Lindorm & co utgivna s.k. bokfilmerna och man kan dessutom läsa om saken i dåtida press, till exempel i GHT. Brandt var f.ö. den förste som i svenska riksdagen tog upp de uppgifter som kom från Tyskland om massavrättningar judar (hösten 1943). Långt innan dess hade han försökt åstadkomma generösare inresevillkor för judiska flyktingar. Det är bara att läsa riksdagstrycket. Låter väl inte direkt som en nazistisk socialdemokrat?
Ett litet stycke ur Brandts motivering: "Av sin glödande fredskärlek, tidigare bäst dokumenterad i hans berömda bok 'Mein Kampf' - näst bibeln världslitteraturens kanske yppersta och mest spridda verk..." (Lindorm, Erik, Ett folk på marsch 1932-1946, s. 130). Det krävs nog inte så stora insikter för att förstå att en sådan formulering inte är allvarligt menad. Brandt var f.ö. verksam som landstingsman för socialdemokraterna i Dalarna i många år efter kriget. Knappast så troligt att en Hitlerbeundrare hade fått det förtroendet under den perioden - eller hur?
underligt skamt i sa fall med nobels fredspris...
Man får nog sätta in det i sitt sammanhang. För det första hade Hitler förbjudit tyskar från att ta emot Nobelpriset efter striden rörande priset till Ossietzky. För det andra lär Hitler ha hyllats av vissa kretsar i samband med avtalet i München. Brandt var, gissar jag, upprörd över att en person med de åsikter som Hitler gav uttryck för i "Mein Kampf" kunde uppfattas som fredsvän. Dessutom tycks Brandt ha haft ett engagemang för judiska flyktingar - måhända tänkte han att nomineringen skulle väcka uppseende och diskussion och därmed göra fler medvetna om vad Hitler egentligen stod för. Dessutom drog han ju tillbaka nomineringen efter en månad. GHT berättar roat att en hel del på högerkanten hade tagit saken på allvar och gratulerat Brandt för hans mod.
varfor drog han tillbaka nomineringen? har inte Brandt sjalv sagt/ skrivit nat om varfor han gjorde som han gjorde? hade han andra skamt forsig? eller var det bara nobels fredspris han skojade kring?
Enklaste sättet att se vad Brandt verkligen stod för är att läsa "Sverige och förintelsen" av Svanberg & Tydén. Där förekommer han på ett antal ställen, bland annat i återgivna protokoll från riksdagsdebatter.
Det verkar inte som någon har undersökt hans engagemang närmare. Han förekommer som sagt i Svanbergs & Tydéns bok, där det bland annat nämns hur han 1943 uppmanade sina riksdagskollegor att läsa "Judisk krönika". Då skulle de få veta vad som hände nere på kontinenten. I april 1939 ifrågsatte han i en interpellation den restriktiva svenska flyktingpolitiken, han nämnde 1943 gaskamrarna i en riksdagsdebatt etc. etc.
Tack Bengt, det var larorikt. jag var ju overtygad om at det skulle vara nan bondeforbundare eller hogerpartist, nar jag forsta gangen laste om en riksdagsman som nominerat hitler. och nar jag sag det var en sosse, sa blev jag forvanad. tack for breddning av amnet!
Jag tycker det är svagt av Nobelstiftelsen att lägga ut hans nominering utan några som helst kommentarer. Det är många som inte alls funderar när de ser en sådan uppgift utan direkt pekar ut Brandt som nazist eller åtminstone Hitler-beundrare. Och så sprider sig detta vidare och Brandt får en fläack på sitt namn.
fast han kanske sjalv hade kunnat gora nat slags statement som hamnat i historiebockerna om varfor han gjorde som han gjorde? det var ju inte mkt till protest han utforde pa detta vis eftersom nomineringarna inte ar offentliga forran efter 50 ar.
Fast det var ju offentligt redan 1939. Saken diskuterades i pressen och bokfilmen återgav ett stycke ur hans motivering. Om Nobelstiftelsen inte offentliggör så är det väl inget som hindrar den som lämnar in förslaget att göra det, speciellt inte sedan han själv dragit tillbaka det? Hur skulle han kunna styra över historieböckerna? De som skriver det gör sina val, allt kan de inte ta upp. Jag är mycket okunnig om situationen i Laos på 1880-talet - betyder det att det inte har skrivits något i ämnet? Eller betyder det kanske att jag inte har läst den litteratur som finns? Jag har en massa luckor när det gäller hjärnkirurgi - men det har skrivits mängder även i det ämnet.
Da var han en urkass paverkare/lobbyist.
Nåja, jag tror kanske inte så många av dagens privata initiativ kommer att synas i historieböckerna om 70 år. Dessutom syns ju Brandt lite överallt på Internet, tack vare att han förekommer i Nobelstiftelsens databas. Att Nobelstiftelsen valt att inte ta med hans motivering eller hans återkallelsebrev i databasen kan man rimligen inte lasta Brandt för. F.ö. är jag inte övertygad om att hans aktion inte finns i historieböckerna. Jag har i alla fall inte läst allt som är skrivet om fredsprisets historia.
men i databasen star att han aterkallade nomineringen
Jo, men det är också allt. Historien är den här, enligt Aftonbladets redogörelse de aktuella dagarna: Ett antal svenska riksdagsmän hade nominerat Chamberlain. Brandt ansåg att detta var ett fullkomligt huvudlöst tilltag och beslöt därför att nominera Hitler - som en demonstrativ protest. Han utformade skrivelsen så att den, enligt hans egen mening, inte skulle kunna missförstås av någon utan uppfattas precis så som han hade tänkt sig. Nu skedde inte detta utan åtskilliga tog den som varande seriös. Detta ledde till att Brandt återkallade alltsammans i ett nytt brev. I AB 4/2 1939 citerar man Brandt och den 30/1 berättas att Brandt brevledes hade försökt övertyga tidningen om att man ju inte kunde ta hans nominering som annat än ironi. Det verkar dessutom som han sände in nomineringen den 28 eller 29 januari, så förloppet var snabbt och kort.
Historien blev förmodligen inte så angenäm för Brandt. Han kritiserades hårt av ett par socialdemokratiska tidningar och en lokal fackavdelning antog ett mycket skarpt uttalande mot hans aktion - vilken de tycks ha uppfattat som allvarligt menad. Det spekulerades i att Brandt, som precis tagit plats i riksdagen, skulle avgå som ett resultat av affären. GHT förefaller ha varit den enda tidning som backade upp honom. Där var ju antinazisten Torgny Segerstedt var chefredaktör, något som Brandtkritiska DN kommenterade med att det var ju inte annat att vänta från det hållet.
Det kan tilläggas att orsaken till att saken blev offentlig inte var att norska Nobelkommittén läckte. Det var Brandt som offentliggjorde brevet i samband med att han sände in det. Saken berörs tydligen i Gunnar Richardsons nyutkomna bok "Förtroligt och hemligt". Det var tydligen så att "Vetenskapsradion" tog upp saken (se här: http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/artikel.asp?ProgramID=406&Nyheter=1&artikel=518522). De och Nobelmuséet hade uppenbarligen, genom synnerligen usla källforskningar, fått saken alldeles om bakfoten och trodde alltså att Brandt verkligen ville ge Hitler fredspriset. Richardson ska då ha påpekat att det var alldeles galet, men blivit totalt nonchalerad.