guero

Det liksom spritter.
Det spritter mer än tidigare.
Men det är inte samma spritt som det brukade vara.

Att kyssa en ängel.
Att känna en smak.
En smak av ett par läppar.
Som är mer än ett par läppar.
Sparris.
Eller nej.
Fel.
Det var en torr sherry först.
Och en studie av en meny.
Och det var ett pladder.
Om milleniemål.
Om siffror.
Om statistik.
Men sen kom den vita sparrisen.
Med en varning om en het tallrik.
Och en vinägrett.
En vinägrett.
Att skrapa upp med bröd.
Riesling.
En vit Riesling.
Tystnad.
Och tystnad.
Och sen kommer pilgrimsmusslorna.
Med ett ris.
Ett ris som är fritt.
Ett ris som inte fastnar.
I något.
-"Vi har färska hallon."
Det har dom.
Dom är färska.
Calvados.
Och så är alla änglarna på plats.
I min mun.

Trackback-URL för detta inlägg: