Varfor behöver Hiv ges ett känt ansikte?
Kan en kandis outande av att ha Hiv medfora nagon skillnad for alla de tusentals (miljoner om man lamnar Sveriges granser) andra smittade som finns?
Han "mar toppen".
Det ar ju bra.
Det visar att det gar att leva med hivsmitta utan att kroppen rasar samman.
Men att "ma toppen" - kan det leda till att folk blir mer oforsiktiga, tankandes att "man mar toppen" aven om man skulle bli smittad?
Jag vet inte.
Det kryllar av sjukdomar som folk bar pa.
De allra flesta sjukdomar behover folk inte beratta offentligt om - aven om de ar kandisar.
Varfor ar det sa viktigt att Hiv ska ges ett "kant ansikte"?
Varfor ar det inte viktigt att baltros eller bukspottkortelinflammation ska ges ett kant ansikte?
For att sex ar en av smittvagarna?
For att sex kittlar och lockar till viskningar och rop och tissel och tassel?
Behovs det mer pengar for forskning kring Hiv?
Inte mer an for andra sjukdomar - det forskas ju ratt rejalt men med langsamma resultat.
Behovs det mer uppmarksamhet och kunskap omkring hur Hiv smittar?
Knappast - de allra flesta vet redan det.
Sa, varfor detta behov av att veta vilka kandisar som har vilka sjukdomar?
Och varfor detta specialintresse kring Hiv?
Jag tror det handlar om smittvagen - en av dom - sex.
Det saljer.
Det lockar till skvaller.
Det lockar till tissel och tassel.
Och vad var det jag sa-anden.
Dagens gladiatorspel.
Åhh, jag tänkte precis detsamma som dig när jag läste artikeln om den hivsmittade kändisens kommentar om att han "mår så toppen". Jag tänkte direkt att jisses, är det inte lite farligt att säga så där, människor är ju så oförsiktiga ändå när det gäller sexuella kontakter.
Människor tycks ofta tro att det redan finns ett botemedel mot hiv, att det inte är en dödlig sjukdom längre. Men så länge det inte finns någon bot så är den ju dödlig...tids nog. För vissa snabbare än andra, det beror ju helt på hur man sköter sig och lever. Och..framför allt...så handlar det om VAR man lever.
En av aneldningarna kring att det behövs ett ansikte fortfarande handlar ju om den så totala stigmatiseringen av hivsmittade, än i dag även i vårt samhälle. Sen tror jag mest det kändes skönt för honom själv att berätta det, att slippa bära runt på det och höra skvaller och rykten. Bättre att stå rakryggad så sover man bättre om natten.
*kramar*
du ar klok du, Anna.
men dampas stigmatisering av att en kandis visar upp att han har Hiv?
Ar det inte mer en fraga om att rannsaka sig sjalv om varfor man tycker - om man gor det - att sexsmittade sjukdomars offer har sig sjalva att skylla?
"offer" ar fel ord. men ok..
kram sjalv!
Jo, visst har du rätt, människor måste fråga sig själva varför smittade personer anses få skylla sig själva.
Men jag tänker också att om det inte finns någon som helst uppmärksamhet i media om hiv, ingen som helst debatt, så faller det helt i glömska och det minskar inte direkt stigmat. Människor fortsätter ha oskyddat sex och tänker att "det där är inget som händer mig", "dom har ju dessutom hittat ett botemedel nu, har jag hört", "det är ju ändå bara bögar som får hiv" osv. Dessa typer av kommentarer är högst aktuella, tyvärr.
Jag funderar på när den första heterosexuella personen ska gå ut och säga att den fått hiv genom oskyddat sex, för att liksom få upp ögonen på människor. Jag hörde någon statistik om att hiv mest sprids bland heterosexuella nu, att ökningen är störst där. Men jag ska inte säga till hundra att det stämmer. Många tror att hiv är utrotat i vårt samhälle, att det liksom inte finns längre. Hur korkade människor nu kan vara....*suck*, eller...oupplysta, jag vet inte.
Så egentligen, det handlar inte så mkt om den här "kändisen". Det handlar om att människor fortfarande blir smittade av hiv här i vårt samhälle, oavsett kön och läggning, det är inget som bara händer i afrika, och vi måste lyfta fram det mer.
Jag tror dessutom tyvärr att det behövs mer pengar till informationsspridning om hiv, särskilt i skolor, till våra ungdomar. För deras information är ofta knapphändig.
Jag är lite sugen på att inrikta mitt framtida arbete på just såna här frågor. Jag hade fått det perfekta jobbet men jag tackade nej, ångrar mig lite ibland.
