Någon att lita på?

SvD är på depparhumör.
Ingenting kan hindra oseriös insamling.
Jo.
Det går.
Om folk ställer frågor och tar reda på vart pengarna går, så fungerar ju det hela.
Om en givare skulle få reda på att ex vis Humana Sverige samlar in pengar för att betala sina skattesskulder så är det ju upp till givaren att besluta sig för om han/hon vill stödja detta.
Men om inga frågor ställs - så får man inte heller några svar.
Och visst reagerar väl de flesta när Cancer  och Allergifonden  ringer.
-"Bestäm er!" minns jag att jag svarade när de ringde.
-"Vad är det ni vill bekämpa egentligen, cancer eller allergi? Eller cancerallergi?"
Ett annat mysko namn ar Svenska Smärtafonden.
Vad vill de?
Att svenskar ska vara smärta?
Eller ar de emot svensk smärta?
Så fråga, granska, kritisera.

Dags att starta en Fond for skolkuratorer, fritidsledare, skolsköterskor etc när den statliga och kommunala insamlingen via skatt inte verkar räcka till. (självklart räcker den till men makthavarna vill prioritera annat..)
Bris undersokning visar - vilket ar bra - att 74 av 100 ungdomar vet vilken vuxen de kan prata med om de skulle behöva, men att 26 stycken av 100 inte  vet. De kommer inte på någon vuxen som skulle kunna ge dom stöd. Vilken panikkänsla det väcker. Att inte ha en blekaste aning om vem  i vuxenvärlden man skulle kunna prata med om det krisar.
Sen är det ju ett annat dilemma, om man verkligen skulle lita på någon i vuxenvärlden, även om det fanns fysiska personer i närheten vilt viftandes med hjälpförslag.
Men tanke.. hur manga ansikten på ungdomar förväntas en skolsköterska känna igen? 5-600? Jag vet inte. Jag vet bara att år 1990 när jag lämnade Sverige så kallades en dagsiavdelning med 15 barn och 3 vuxna för överinskrivning...  När jag återvände 3 år senare så hette en avdelning med samma personalstyrka - resursavdelning.

Reinfeldt syns mer.
Även om synligheten i media mest handlar om negativa nyheter - så syns han.
Det är bra. Men ännu bättre vore om han syntes mindre i nattvandringsjippon och mer när han uttalar sig om sakfrågor eller tar beslut i sakfrågor.
Så  - att synas är inte det viktigaste, utan att synas och höras med något allvarligt är viktigare.

Göran Rosenberg skriver klokt om skillnader i personlighet mellan de presidenter som styrt USA och de kandidater som står till buds. Om Barack Hussein Obama skulle vinna, sa skulle de ge så mycket bonus för USA i den muslimska världen. Hur kan en med mellannamnet Hussein  symbolisera det onda USA?
Förvisso, men det beror ju på vilken politik han skulle bedriva. Risken med Obama är att han är för grön, han har inte tagit fighten med maktens lobbyister ännu, han kommer att vara väldigt beroende av de som har gett honom stöd. Han är liksom inte en Harrison Ford i en Airforce One mitt uppe i ett knytnävsslagsmål för det goda i världen. Han är ett oprövat kort. Ett väldigt oprövat kort.
Ett nytt ansikte som inte ger många besked om hur han kommer att agera, men som ger mycket kritik till andra när de har agerat.
Ett nytt ansikte utan erfarenhet.
Det finns en övertro på nya ansikten.
Nu har vi fått en ny chef, han tillför något nytt...... I hope.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: