Ett tomt ansikte

Doris Lessings avslutande ord:
"Den stackars flickan som strävar hemåt genom dammet och drömmer om en utbildning åt sina barn, tror vi att vi är bättre än hon, vi som är fullproppade med mat, har skåpen fulla med kläder och storknar i vårt överflöd? Jag tror det är den flickan och kvinnorna, som talade om böcker och utbildning utan att ha ätit på tre dygn, som till sist kan visa vilka vi är."
image673
Tar fram fotot igen.
Fotot pa barn som bar sina stolar for att komma till de tomma rummen.
Rummen i skolan.
Utan bankar.
Utan stolar.
Utan bocker.
Men en skola.

Lessing.
Hoppas det var nan som lyssnade pa hennes tal utan att ha ett tomt ansikte.
Utan att ha ett ignorant ansikte.
Som den domare i Australien som trodde att en 10 arig utvecklingsstord flicka skulle ha gatt med pa att ha sex med 7 man.

Makt.
"- Det hjälpte kanske när jag sade att det kunde bli värre konsekvenser eftersom det var en riksdagsledamot som han slog. Att det skulle bli mer debatt av det, säger Fredrick Federley."
Varfor skulle slagen upphora for att det var en maktens man som blev slagen?
Ar inte alla valdsoffer ...just det.. valdsoffer?
Oavsett makt.
Oavsett lon.
Oavsett mediauppmarksamhet.
"Det ar en manniska du slar."
Forsokte Federley med det argumentet?
Att det inte skulle bli en nyhet om en icke riksdagsman som ar bog skulle bli slagen - som han pastar - vad gor han at det?
Acepterar det?
Eller strider mot det?
Hans agerande strider mot att bekampa den attityden.
Han blev slagen som en nattvandrande manniska.
Inte som en riksdagsman pa uppdrag.
Varfor da inte anmala for att han blev slagen?
Inte for att han blev slagen som riksdagsman?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: