Sjuka och skolor o Husmark o Bjorklund
De som inte ska fa vara sjukskrivna ... Johanna Nilssons ord branner fortfarande i medvetandet ... ska betala skattesankningar.
Sa gor man om man vill placera folk mot varandra.
Forst forsokte Borg hitta pengar fran militaren.
Da knorrade militarerna.
Reinfeldt teg.
Odenborg knorrade.
Reinfeldt teg.
Och sa fick Husmark order om att pressa pengar fran de sjuka.
-"Men det ska ju ga till de andra fattiga!! ju..." verkar hon tro att folk ska tro.
"Och det pågår nu en jakt efter alternativa möjligheter att finansiera skattesänkningen."
Halla!!! Halla!! glom inte militaren!!!
Och glom inte vad ni pratade om... att fler folk i arbete skulle sanka bidragen (forutom vardnadsbidrag och stadbidrag) och da skulle skatterna kunna sankas.. ju.
Minns ni inte det? Om den ekvationen stamde sa skulle ni ju inte behova jaga sjuka....
PJ Linder fragar varfor det inte marks att skolans bekymmer ror oss alla.
Kan det bero pa att det sa sallan talas om de skolor som fungerar?
Kan man inte lara sig av dom?
Det var som nar jag ojade mig over min lakare som ville ge mig recept pa Lariam.
-"Men har du inte hort talas om alla biverkningar?" forsokte jag.
-"Varfor pratas det aldrig om dom som INTE har beverkningar?" snartade hon till svar.
Det finns skolor med fungerande elevinflytande, dar lugn o ro rader (sa mkt lugn o ro som nu kan rada pa en arbetsplats dar ibland 1000-tals individer mots i ett otal moten).
Varfor inte ut och lyssna pa de skolorna - Bjorklund?
Hej! Jag har aldrig kommenterat din blog tidigare, men vill gärna göra ett försök, ett något frågeställande försök! Först vill jag påpeka ditt första ord under rubriken, "De", vilket blir felaktigt i sammanhanget! Det är inte "De" som är sjuka, alltså de sjuka personernas pengatillgångar, som ska betala skattesänkningarna. Det ska däremot göras svårare för folk som inte är sjuka att hänvisa till utbrändhet/depression och därigenom hjälpa till att sänka vårdens kostnader på ett område, för att kunna omplacera dessa pengar till ett annat område. Det är viktigt att förstå att detta inte är en hetsjakt på sjuka eller "låginkomstagare", samt att göra detta till en klassfråga, när det är motsatsen. Det finns ingen människa, hög/låginkomstagare eller sjuk, som tjänar på folk som snyltar på deras rättigheter, såsom vissa fuskare gör. Precis som du skriver i ditt nästa stycke text, "Och glom inte vad ni pratade om... att fler folk i arbete skulle sanka bidragen (forutom vardnadsbidrag och stadbidrag) och da skulle skatterna kunna sankas.. ju. Minns ni inte det? Om den ekvationen stamde sa skulle ni ju inte behova jaga sjuka....". Nu börjar du låta nästan borgerlig, om något förvirrad, när du påpekar/kritiserar att regeringen faktiskt lever upp till sina vallöften. Det du skriver om, är precis vad den nuvarande regeringen försöker göra, att få fler människor i arbete för att sänka bidragsberoendet. Det börjar bli tjatigt att den nuvarande oppositionen försöker hacka på regeringen för att den ställer krav på folk. Självklart är man en idiot om man anser att sjuka människor ska "straffas" på något som helst sätt, men denna kursändring i vård och krav på folk som hävdar utbrändhet kommer efter många års missbruk av resurser, för att inget tidigare (vågat?) ställa minsta frågetecken vid en "sjuk" person. Jag har haft vänner som fått bidrag för och mot hävdad utbrändhet, eftersom de inte gillat chefen eller arbetet och helt enkelt hellre velat sitta hemma och spela Playstation. Detta beteende är inget jag kan respektera eller ställa mig bakom, och det tror jag ingen, oavsett ideologi kan! Vad tror du?
Jag funderar sa har: om utgangspunkten ar att folk har fuskat och att det ar ett jatteproblem sa gor ju regeringen ratt som forsvarar for de som fuskar. Men det ar om man delar den hypotesen. Jag gor inte det. Jag tror att lakare ar kompetenta att veta vem som ska sjukskrivas och vem som inte ska sjukskrivas. Att stalla krav pa folk ar ju rimligt. Men de kraven ska kombineras med alternativa handlingsmojligheter ? d v s sjukskrivning med en rehabiliteringsplan (vilket givetvis kraver resurser). De kommuner som ex vis har lyckats minska langvarig socialbidragsforsorjning har ju inte gjort det enbart genom att stalla krav utan framforallt genom att se till att individen som behover socialbidrag far den tid med socialsekreteraren som behovs, och att det finns ett samverkande natverk av myndigheter som samverkar kring rehabplaner. Sant ar ett viktigare steg an att utga fran att kravstallande ar ratt metod. Mitt mantra ar: lyssna pa individen. klumpa inte ihop.
